Många har problem just nu med den så kallade kärleken..
Ja som en kille som träffat en tjej i 3-4månader och nu har hela världen gått under för hon vill ha en paus ( vilket i majoriteten av fallen betyder "det är slut men jag klara inte av att säga det för det kommer såra dig").. Vad jag inte kan förstå är varför alla människor som blir lämnade alltid frågar sig "vad dom har gjort för att förtjäna det"? Varför frågar man sig de? Man har inte gjort nått troligen för att förtjäna de. Det är en del av ödet och tyvärr ger inte ödet alltid det man vill ha. Sen om man fick allt man ville skulle man då veta vad lycka och kärlek är? Måste man inte känna smärta och sorg för att uppskatta lycka och kärlek? Hur som...
Jag har precis gått igenom den bästa upplösningen av de alla :) Killen jag hade träffat en tid skickade samtidigt som jag skulle att han trodde vi passade bättre som vänner. Vilket jag höll med, men jag tyckte (vilket jag skrev oxå) att han ändå va värd den respekten att jag ville komma hem och ta det ansikte mot ansikte och inte skicka ett sms. Fast jag har inget emot att han gjorde det! För jag hade ändå gått i veckor och försökt göra det men inte kunna! Varför är man så rädd för att såra folk när man lämnar dom och med att berätta sanningen? När man egentligen sårar dom mer med att fortsätta en sharad och ljuder för dom... Den här killen och jag är vänner idag och vi båda skrattar åt detta "förhållande" (hoppas jag iaf vi har inte träffats än så).. Hur som är han en snäll kille och förtjänar en som älskar honom för den han är..
Tänk om alla kunde sluta så.. Men det är nog en omöjlighet..
torsdag 31 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar