Kvinnor i allmänhet går hela tiden och tänker på den perfekta mannen och hur han ska vara och om den man har är denna... Varför? Om den du har är snäll, ta hand om livet och dig är han inte då perfekt? Vad kan saknas om han endast vill dig väl? Jag skulle vilja fråga ett par efter 50 års giftemål om det någonsin undrat detta .. För jag tror alla gör det och de som får det attt hålla är dom som bara nöjer sig ist för att hela tiden tro att det kanske finns något bättre, snyggare, rikare osv.. Ska man ta den kärlek man känner ur passion och man blir dum av eller ska man ta den man kan vara sig själv och trygg med.. Jag tror att killar är de samma men eftersom enligt statestik o skit så är de otrogna mer så tror jag att dom testar och oftast inser att det vara bara något av intresse för tillfället inte längre.. Dom som märker annat byter eller så är dom giriga och har båda ... Men som sagt jag tror att vi väntar på den här fantasin och ifrågasätter för mycket ist för att bara njuta av tillfället av gemenskap och möjlighete av närhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar