Säga vad man vill...

Om man vill göra nått måste man göra de själv inte tro att någon annan ska göra de åt än.. Men samtidigt så kanske man ska låta person få en chans att försöka göra det åt dig?

Jag har som sagt tidigare uttryckt att jag har svårt att lita på människor över huvudtaget och om jag gett dig förtroendet en gång är de i stort sätt omöjligt att vinna tillbaka de. Men jag känner att ha ett förhållande utan tillit är lite för lite.. Men vad ska man tro när de är okej att ena parten möter familjen o den andra knappt vill träffa vännerna? hmm... Egentligen skiter jag i detta men det var en person som påminde mig att det kan vara värt att tänka på.. Men varför? Måste allt vara som alla tror att det ska vara eller kan det inte vara så att allas bild av ett förhållande är i de tysta inte verklighet utan bara en illution av vad vi vill att det ska vara. I verklighet är det kaos i romansen och kärlek som vi vet de på film är hur vi vill ha de men besvikelsen o rädslan gör att vi stannar för att försöka göra om allt så de blir denna "icke" vekliga kärlek?? Hur som jag är inte depp nu eller något likande. Tvärtom är jag rätt nöjd (ser ni hur jag försöker förtrycka mina egna känslor med att ljuga högt).. hehe Kanske inte helt okej men livet är en gåta de är väl därför vi spenderar hela livet med att försöka lösa den :) Kram alla fina människor där ute