katt o råtta

så var man hemma och slöa.. jag har en jätte som hänger på mina axlar just nu! jag har fått jätte problem med minnet igen! o de gör mig livrädd att ens misstänka att de kan gå tillbaka till de som va efter olyckan.. att behöva vakna på morgonen och inte känna igen sig i sitt egna hem! och leva med att följa de som står på almenackan, mobilen eller post-it lapparna! hur ska ja göra för att få de att försvinna?? eller är det bara jag som nojar mig?

från ett till 8 :)
igår fick jag massage och det var underbart och idag har ja inte ont som jag brukr.. den smärta jag känner nu kan jag leva med iaf :) såå GLAD över de att de är helt ofattbart.
efter massagen åkte jag med min kära mor till mr dad och vilken besvikelse!! hur kan jag ens vara så dum att jag tror att han och jag någonsin skulle kunna bli nå mer och för det första ens bli "vänner"?? han är inte elak eller dum eller något negativt så utan vi är för olika.. de sägs att olika individer kan passa bra men när den ena är ren och skär laglydare, snål och har inget liv och den andra är lagbrytare, defenetivt inte snål och har ett liv... nej han är snäll o de men tyvärr det är inget som kommer att kunna utvecklas mellan han och mig. skulle de vara så att jag träffar han igen så blir det av en slumo när jag är i närheten och råkar stöta ihop med han. om han skulle veta vem jag är skulle han aldrig acceptera de.. killen är nästan polis och jag ÄR en bov..